fick svar från både Emma och Tobbe.
Till Emma.-
jag vet inte vad jag känner, vet bara att du har en plats , och de är tomt där.
du ska inte behöva drömma såna drömmar, mina föräldrar skulle aldrig göra så mot dig. de vet du..
Men jag vet inte hur man ska börja...... vart ska vi starta?
vi har som sagt helt 2 olika liv just nu.. mm vet inte direkt vad jag ska säga..
och förstår att de låter jobbigt att höra att en "vänn" inte vill träffa den du älskar. Men även om vi är vuxna så måste du förstå, om man inte vill så vill man inte..
till tobbe.. du behöver inte övertyga mig om att du älskar henne. För de har jag redan förstått.
och nej jag har ingen lust att behöva träffa dig. även om de gått flera år så känns de bara fel.
och inget vi behöver bråka om något mer. för som du sa du och ja känner lika dant!!
kommer vi något vart? hur ska vi ta tag i de? är de rätt tid att göra de nu?
måndag 2 augusti 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Som du beskriver så verkar själva "tobbeproblemet" vara ur världen, nu är problemet bar ahur du och jag ska gå vidare eller?
SvaraRaderaJag tänkte för mig själv igårkväll litegrann och kom fram till en undran. Jag låg o tänkte på hur du och Madde fick kontakt efter så himla många år och nu verkar det helt plötsligt funka. Jag tror att du och Madde lever mer olika liv än du och jag. Hon har ju barn och grejer. Ni hade ju jättemycket emot varandra i flera år, men det visade sig ju nu att ni kan umgås och ha roligt ändå... Så därför förstår jag inte varför du tror att det blir så svårt med mig nu?
Och på vilket sätt lever vi olika liv? Vi har båda sambo, du har jobb inte jag. Men annars, vad skiljer sig?
Jag vet att mina drömmar om dig inte är verklighetstrogna för fem öre, men jag kan inte styra över mina drömmar. Jag vet att verkligheten ser annorlunda ut.
Jag vet inte om jag mår särkilt dåligt över att du inte vill träffa den jag älskar, det är väl helt upp till dig. Men jag vet hur det var i början, du ville verkligen följa med hit och du ville verkligen vara med första gången jag skulle träffa Tobbe. Sen hände något? Det skulle jag vilja veta vad. Sen om du nu inte vill träffa honom, så kan det det ju såklart bli svårt att få ihop ibland så att ni aldrig mer träffas om du o jag får kontakt igen, jag lever ju ändå tillsammans med honom, men man kan väl försöka undvika situationen så mycket som det går isåfall.
Det känns verkligen som om jag försöker sitta här och övertala dig till någonting som du är tveksam över. Så vill jag inte att det ska vara. Jag vill att du funderar hur du vill ha det och sen bestämmer dig för det och meddelar mig så snart du vet. Jag vill försöka igen för att vi båda vill. Inte för att du är övertalad av mig.
Och det verkar som om vi har en del att säga varandra ändå trots våra länga kommentarer till varandra. Det skulle man likagärna kunna ta på telefon om det är så. Det är iallafall en början till någonting kanske.