söndag 1 augusti 2010

Till Emma

När jag började gymnasiet så lärde jag känna många nya vänner, men 3 st kom närmare mig än andra.
och i dag har jag kontakt med 2 ut av dom 3. De har hänt väldigt mkt under dom här åren som har gått.
i dag har jag ingen kontakt med Emma jag följer hennes blogg och tror hon följer min.. och läste hennes sista inlägg nyss och känner att jag måste skriva till dig Emma.


jag skulle inte vara elak eller dum mot dig om jag skulle stöta på dig på stan. och jag tycker de är synd att de har blivit som de blivit.. och att just T skulle komma i vägen för våran vänskap.
Men jag kan acceptera att du mår bra o är lycklig för de behöver du...
jag kan sakna våra kvällar med bulle hit o dit.. o att ringa dig o prata precis innan man ska sova..

men jag känner.. skulle ja ringa dig nu.. vad skulle jag säga dig? vad skulle vi ha att prata om?
klart som fan att jag saknar dig.. jag följer din blogg för att få lite uppdatering o vad som händer i ditt liv..
de jag är osäker på är hur jag själv vill ha de? skulle vi kunna ses och börja om? men hur kan vi börja om..?
jag skulle inte tycka de skulle kännas så spec bra o komma hem till "er" i västerås..

du kommer alltid finnas i mitt hjärta.. men har tiden gått för långt?



här hoppar vi av glädje

2 kommentarer:

  1. Jo, visst är det så att jag följer din blogg, också för att hålla koll på vad som händer i ditt liv.

    Senast inatt drömde jag om dig. Du hade fest hemma hos dina päron i Spånga och jag var bjuden, men när jag kom dit så ignorerade alla mig. Inklusive dina föräldrar. Sen tillslut sa din pappa att han tyckte att du och jag skulle sätta oss ner med en varsin öl o snacka litegrann. Men du ville inte. Så jag blev skitledsen och fick gå därifrån och gick vilse. Jag visste ju exakt i drömmen vart busshållsplatsen låg där du bodde då, men jag var så vilse som man kunde vara.

    Jag tog kontakt med dig samtidigt som jag gjorde det med Madde. Idag har Madde och jag kontakt flera gånger i veckan och det är inga konstigheter alls. Jag kan inte tänka mig vilka konstigheter som skulle dyka upp heller. Är det liksom pinsamt att prata om vad som händer i livet? Eller är det pinsamt att prata om sånt som vi brukade prata om förut? Annars är det väl bara att prata om det. Ibland kunde man ju ringa utan att ha något vettigt alls att säga utan att det var pinsamt eller udda. Varför skulle man inte kunna göra det nu? Själva grejen handlar väl om att veta att en andra finns där oavsett. Som en trygghet. Jag tror att Madde insåg att jag inte var så himla förändrad som hon trodde att jag skulle vara. Jag var fortfarande Emma och det dög för henne. Sen frågar hon om Tobbe ibland och jag kan berätta, men det är inte så att vi jämt pratar om honom bara för att vi är tillsammans. Vi har annat roligt att prata om än våra killar. Sen förstår jag att Tobbe inte är en favorit i dina ögon, det har jag vetat i flera år, innan jag ens träffade honom. Men det är ju inte honom du ska ringa och prata med om kvällarna innan du går och lägger dig. Okej, han kanske är i närheten när vi pratar, men det är faktiskt upp till dig att acceptera att han är min pojkvän sen över ett år tillbaka och jag vill inte behöva ha dåligt samvete över att jag är tillsammans med honom. Han ska inte behöva ha något med vår vänskap att göra, förutom att han är just det, min pojkvän, inget mer!

    Om du nu tycker att det skulle kännas konstigt att komma hit till vår lägenhet i Västerås, så är det så. Men man behöver inte vara just här. Det finns även "stan" här i Västerås och andra köpcenter som man kan umgås i.

    Sen så hoppas man ju att du och han kan träffas ändå och bete sig som två vuxna. Herregud, det var ju skitlänge sen som saker och ting hände mellan er och sket sig. Fan, alla har väl knullat någon nån gång som man ångrar, men någon gång borde man kunna skratta åt det hela och inse att var och en har det fan så mycket bättre nu och att det ni hade var ett skämt! men nu har ni en gemensam sak och det är mig.

    Jag är kär i honom, och jag saknar dig som min vän. Väldigt mycket!

    SvaraRadera
  2. Hejsan Mimmi

    Enda anledningen till att jag skriver till dig är för att du ska få det från mig helt enkelt...
    Jag tycker det är så otroligt trist att jag har hamnat mellan dig och Emma. Jag tror att du och jag tycker ungefär likadant om varandra, men det borde inte ha något med dig och Emma att göra. Det var aldrig min mening att komma emellan er, jag lärde inte känna henne för att hon var din kompis, utan för att hon är en alldeles underbar tjej.
    Jag älskar verkligen Emma, har aldrig känt såhär för någon tjej förut, det är henne jag vill dela min framtid med och hon känns helt rätt för mig, men jag tycker det är så otroligt tråkigt att hon har förlorat sina vänner bara för att hon blev kär i mig, att hon var tvungen att välja mellan sin vän och kärleken, jag menar, vad hon än hade valt, så hade det ju varit fel mot henne...
    Jag vill självklart att ni ska börja umgås igen, för jag vet hur otroligt mycket hon saknar dig!

    Sen om du känner att du aldrig mer vill träffa mig, så fine, det gör mig varken till eller från, vill du inte, så behöver du aldrig mer träffa mig. Finns ju många andra ställen att umgås på än här i västerås, dessutom så kommer jag vara borta en hel del på jobb nu i höst, och då VET jag att Emma skulle vilja ha sällskap, så varför inte komma till västerås då och hälsa på HENNE?

    Aja, nu var det ju inte meningen att jag skulle skriva en hel bok här, men det blir lätt så när man ska skriva av sig, det här skrev jag enbart för Emmas skull, för jag vill att du iaf ska veta hur otroligt mycket hon betyder för mig. Om du och jag ses nåt mer är för mig egalt, det gör mig varken till eller ifrån, men för Emmas skull så visst...

    SvaraRadera